Fuskade Chavez?

Free Web Hosting Provider - Web Hosting - E-commerce - High Speed Internet - Free Web Page

Fuskade Chavez?

I en artikel på DN:s utrikessida nyligen kunde vi läsa om hur Venezuelas president Hugo Chavez bidragit till dålig grannsämja genom att inte tolerera Panamas president Mireya Moscosos beslut att benåda fyra exilkubanska terrorister som försökt att mörda Kubas president Fidel Castro genom att placera en bomb i en universitetsaula där Castro skulle hålla tal för hundratals panamanska studenter och lärare. Tvärtom: Chavez lät kalla hem Venezuelas ambassadör i Panama.

Den omåttligt kraftfulla reaktionen från Venezuelas president kan jämföras med hur USA och Storbritannien reagerade på talibanregeringens beslut att ge fundamentalistiska terrorister en fristad i Afghanistan. Landet bombades och ockuperades av de båda länderna.

Efter benådandet har Posada Carriles, den mest ökända av de fyra terroristerna, begett sig till Honduras där regeringen fördömt hans aktiviteter och söker efter honom med ljus och lykta. I ett av världens länder med den allra högsta brottsligheten (flera personer kidnappas varje vecka och otryggheten har orsakat utbrott av kollektiv hysteri) tvingas polis och säkerhetstjänst nu lägga enorma resurser på ett konstlat problem som skapats av Panamas korrumperade men - lyckligtvis - avgående president.

DN:s korrespondent ägnar sig också åt insinuationer om att det skulle ha kunnat förekomma valfusk under folkomröstningen om Chavez styre, bl a genom ett lögnaktigt påstående om att valkommissionen (CNE) skulle ha varit regeringskontrollerad. I själva verket innehåller denna representanter även för oppositionen och den bidrog till en kompromiss om hur hundratusentals felaktiga listor med namnunderskrifter skulle behandlas (ex: listor där alla namn skrivits med samma handstil). Regeringen ville underkänna dessa listor, oppositionen godkänna dem. Kompromissen som CNE föreslog blev att oppositionen fick chansen att reparera felaktigt ifyllda listor och då lyckades man med nöd och näppe få ihop erforderliga underskrifter för att åstadkomma en folkomröstning om Chavez styre.

Vad gäller oppositionens anklagelser om valfusk är Jennifer McCoys inlägg i The Economist (se länk nedan) det vederhäftigaste inlägget hittills. Hon ledde Carter-institutets övervakningsteam. McCoy konstaterar att de maskiner som användes för att räkna röster automatiskt avger ett kvitto som måste godkännas av den som just röstat. Carterinstitutet lät genomföra snabbsammanräkningar av resultaten från dessa kvitton och lät jämföra det man fick fram med de siffror som datorerna skickat in till CNE. Man kunde inte upptäcka några oegentligheter. I samarbete med oppositionens tekniska experter lät man också genomföra en manuell räkning av kvitton från 150 slumpmässigt utvalda bord med 334 rösträkningsmaskiner. Inte heller här kunde man upptäcka några oegentligheter. McCoy konstaterar att oppositionen fortsätter att tala om valfusk utan att kunna prestera några bevis.

Jennifer McCoy ger dock stöd för en del av Nathan Shachars påståenden. Det verkar som om CNE inledningsvis försökt införa vissa restriktioner för observatörerna, men att man sedermera gav upp detta. Det finns en utbredd skepsis i Venezuela mot utländsk inblandning i landets interna angelägenheter och det verkar ha tagit tid för Carter-centret att skapa nödvändigt förtroende hos de venezuelanska myndigheterna. USA-regeringens stöd för den blodiga statskuppen i Venezuela för ett par år sedan kan ha bidragit till misstron. USA:s och Frankrikes medverkan i en blodig statskupp i Haiti nyligen har säkerligen heller inte förbättrat situationen.