Venezuela har Latinamerikas enda seriösa jordreform

The Baltimore Sun Journal rapporterar idag om jordreformen i Venezuela. Det handlar om Barinas, beläget sydväst om Caracas och rapporten är skriven av Reed Lindsay. Reportern menar att det finns ett växande hopp bland befolkningen om att regeringen Chavez verkligen avser att ge fattigbönderna jord - trots hårt motstånd från de rika och mäktiga.

I artikeln uttalar sig Richard Padron, 25 år gammal. Han berättar att hans far arbetade för en storgodsägare och som betalning fick ha en liten egen jorbit där han kunde odla mat för husbehov. Vad han därutöver fick i lön räckte med knapp nöd till mat för familjen.

Lindsay rapporterar att Padron fortfarande lever i fattigdom men är vid gott mod. Han, hans fru och två barn bor trångt tillsammans med andra familjer i en enkel betongbyggnad. Det som ändå gör honom lycklig är att för första gången äger han den jord där han lever och arbetar.

- Jag trodde att jag skulle vara en arbetare hela mitt liv, utan land skulle vi inte ha någon framtid, säger Padron. Men i februari ändrades allt när president Chavez garanterade Pedrons och 300 andra familjer rätten att bruka 7.500 acres i denna bördiga stat sydväst om Caracas.

I Venezuela ägs 60% av all odlingsbar jord av 2% av jordägarna. 100.000-tals fattigbönder har antingen ingen egen jord eller lever på minimala jordar där de i bästa fall kan uppnå självförsörjning.

Den jordreformplan som regeringen har dragit igång möter på hårt motstånd från landets rika och från den jordägande aristokratin och syftar till att distribuera 5 miljoner acres av oanvänd statsägd jord till omkring 100.000 familjer.

- Venezuela har den enda seriösa regeringsledda jordreformen i Latinamerika, säger Peter Rosset, en av direktörerna vid tankesmedjan Institute for Food and Development Policy. Han menar också att Chavez är mycket mer för de fattiga än någon annan president i regionen.

De rika boskapsuppfödarna anklagar regeringen för att vilja expropriera deras jord i stället för att dela ut av den statsägda jorden. De anklagar regeringen för att vilja ta kontroll över hela den produktiva sektorn, för att ha ett kommunistiskt program av Kubatyp. De stora ranchägarna - i Venezuela liksom i övriga Latinamerika - har gigantiska jordegendomar och släpper bara ut korna på bete. Några försök att höja produktiviteten med hjälp av att odla foder och liknande förekommer knappast. I Sverige säljs sedan kött från länder som Brasilien och Urugay och som har odlats på detta synnerligen extensiva vis under den romantiska benämningen "naturkött".

Jordägarna anklagar också regeringen för att stödja ockupationer av icke uppodlad jord som utförs av de jordlösas organisationer, men detta tillbakavisas bestämt av INTI, regeringens jordreforminstitut. INTI hävdar att man fördömt sådana olagliga ockupationer. Lantarbetarnas organisationer hävdar att dussintals av bönder mördats av inhyrda mördare, sicarios, som betalas av de rika jordägarna.

Marino Alvorado som arbetar på en rapport för människorättsgruppen Provea menar att regeringen går för långsamt fram med jordreformen.
- De illegala ockupationerna är undantag, inte regel, säger han. Det enda som man verkligen kan kritisera när det gäller den här jordreformen är att den inte berör de stora jordegendomarna (latifundios). Detta har enligt Alvarado att göra med jordreformlagens luddighet. Den beskriver en latifundio som en stor jordegendom som inte uppodlas och dessutom ges även då jordägarna hela två år på sig att odla upp den jord som ligger i träda och därigenom undgå expropriering.

Det kontraproduktiva latifundiesystemet går tillbaka till den spanska kolonialtiden.

Under jordreformen äger staten all jord och försöker att uppmuntra bönderna att bilda självstyrda cooperativ. Detta har som väntat resulterat i anklagelser från oppositionen om att vara ett hot mot den privata äganderätten, kommunism mm. Regeringen har svarat att man velat undvika misslyckanden med tidigare jrodreformer då fattiga bönder inte kunnat försörja sig på sina jordlotter och denna sedan bara köpts tillbaka av storgodsägarna igen. Vidare hoppas man kunna hjälpa fattigbönderna med skolor och hälsovård samt krediter för inköp av jordbruksredskap. Det är intressant att notera att den uppläggningen av jordreformen som tillämpas i Venezuela med statsägd jord som sedan självstyrande kooperativ förfogar över också är den modell som förordas av de jordlösas rörelse i Brasilien, en rörelse som har över en miljon medlemmar.

- Den här regeringen har gjort vad ingen annan tidigare regering gjort: Den har givit oss jord, säger bonden Amable Soto. Andra bönder är också lyckliga över detta men en del framför också kritik mot regeringen för att man ännu inte har infriat löften om nya bostäder och att förbättra den slitna grusvägen som förvandlas till ett moras så snart det regnar.

- Det syns verkligen tecken på att fördelningen av jord håller på att demokratiseras, säger Alvarado. Men det återstår att se om regeringen kommer att följa upp den med krediter, traktorer och tekniskt stöd - allt sådant som behövs för att jordreformen verkligen ska fungera.

(referat av artikel publicerad av Vheadline.com den 30 september 2003)