Konstitutionen överlever i Venezuela

-HD olagligörklarar också oppositionens skattebojkott

-Efter att ha lyckats orsaka gigantiska ekonomiska skador - men misslyckats att åsidosätta konstitutionen behöver oppositionen en reträttväg - Jimmy Carter gör vad han kan.

-Gigantisk demonstration för regeringen i Caracas i går den 23 januari. Chavez vädjar om nationell försoning och enighet. "Konstitutionen är till för alla". Han försäkrar att hans rörelse är allt igenom fredlig och att man vill de rika i landet allt väl och att man söker deras medverkan i att bygga ett mera jämlikt samhälle. Detta med anledning av en lögnkampanj från privata TV-kanaler om att de fattiga i Caracas skulle planera att invadera de rikas områden i östra Caracas och förstöra deras bostäder.

-Administrativa åtgärder mot två privata TV-kanaler som bedrivit hets mot folkgrupp (se ovan -jfr även den ökända Radio Islams hetskampanjer i Sverige). Om det inte leder till att journalistiskt arbete (motsatsen till hetspropaganda mot folkgrupp) återupptas kan indragning av licenser bli aktuellt.

-Med eller utan Chavez har landets politiska karta förändrats för alltid - förutsatt att konstitutionen överlever.

-Fel att underskatta latinamerikanska högerpolitiker

-Latinamerika på väg att frigöra sig ur USA:s järngrepp.

Panorama de Maracaibo (den enda tidning som vågade rapportera om massdemonstrationerna som förde Chavez tillbaka till makten i april i fjol) rapporterar att Venezuelas Högsta domstol avvisat oppositionens krav på en rådgivande folkomröstning om Chavez styre i februari. Man avvisar också oppositionens skattebojkott såsom olaglig. Samtidigt slår de ekonomiska skadorna som oljelockout/strejk och omfattande sabotageaktioner orsakat (stöld av datorer, förstörda oljeledningar, förändrade mätarställningar vilket orsakat miljöfarliga utsläpp, fördröjningar med anledning av kontroller etc) nu även hårt mot landets affärsmän. Många vädjar om en snabb lösning på konflikten och en affärsmannaorganisation i Maracaibo (landets andra stad) uppmanar delstatsregeringen (som tillhör oppositionen) "arbeta med folket och inte med CTV eller Fedecameras".

I samband med en gigantisk demonstration i Caracas till stöd för regeringen vädjade presidenten om nationell enighet. Här ett citat hämtat från Panorama de Maracaibo av den 24 januari 2003:

En la intervención, que se prolongó por más de dos horas, insistió: "no quiero la guerra, por el contrario, quiero paz, pero con justicia y que quede claro, que no queremos excluir a nadie del proyecto constitucional que aquí está contenido; no tenemos ninguna guerra declarada contra los ricos, queremos vida para ellos y sus hijos, porque nuestro planteamiento es de unión".

Innebörden i ovanstående är: "vi önskar oss inte krig. Tvärtom: Vi önskar fred men med rättvisa och jag vill slå fast att vi inte utesluter någon från det konstitutionella projektet. Vi bedriver inte något som helst krig mot de rika, vi önskar dem och deras söner och döttrar allt väl ty vårt mål är enighet."

Vidare rapporterar Panorama de Maracaiboom talet:

Lamentó la que los cuatro jinetes del apocalipsis estén generando una campaña bestial "contra los compatriotas de la clase alta, los han llevado a estados de desesperación desde hace varios días; haciéndoles creer que el pueblo venezolano iba a destrozar las urbanizaciones del este de Caracas y a eso no vinimos, estamos aquí para darles un mensaje de amor y paz".

Översättning: Presidenten beklagade att de fyra hoten mot landet (åsyftande fyra privata TV-stationer) nu bedriver en bestialisk kampanj "riktad mot medlemmar av överklassen som man försöker driva in i ren desperation och få att tro att det venezuelanska folket planerar att förstöra deras hem i de östra delarna av Caracas. Men det är inte därför vi är här idag, vi är här för att leverera ett budskap om fred och kärlek."

Regeringen förbereder nu administrativa åtgärder mot två av de privata TV-kanaler som bedrivit den ruskigaste hetspropagandan mot landets fattiga. Syftet är att dessa ska återuppta normal journalistisk verksamhet. Om så inte sker kan indragning av deras licenser bli aktuellt.

Regeringens tvekan att vidta dessa åtgärder återspeglar samma ambivalens som vi sett i Sverige inför lagstiftningen om hets mot folkgrupp (betänk debatten om den kusliga Radio Islam). Att sådan här mediahets inte är ofarlig har vi sett många gånger förr i Latinamerika:

- År 1912 massakrerades 6000 färgade av militär på Kuba i samband med en demonstration. Massakern hade föregåtts av en massmediekampanj där det påstods att de färgade skulle våldta de vitas barn och liknande.

-År 1953-54 bedrevs en hetskampanj i radio mot Arbenz folkvalda regering i Guatemala. Den åtföljdes av en CIA-organiserad invasion med en legoknektsarmé. Vid invasionen sköts mängder av fackanslutna arbetare ihjäl efter att först ha tvingats gräva sina egna gravar, indianer massakrerades osv. Resultatet blev att en demokratiseringsprocess av samma slag som genomförts i Costa Rica på 40-talet definitivt stoppades. Denna har gjort Costa Rica dubbelt så rikt som grannländerna och med en jämnare inkomstfördelning, bättre sjukvård osv.

-År 1973 störtade Pinochet Allendes folkvalda regering och lät mörda tusentals demokrater. Detta föregicks av en mediekampanj där CIA spelade en central roll som finansiär.

(Vad Juan Bosh blev utsatt för innan militären avsatte honom i Dominikanska republiken vågar jag knappt tänka på. Att Lyndon B Johnson skickade marinkåren för att slå ned studenter som demonstrerade för demokrati tllhör nog inte USA:s mest stolta ögonblick).

Regeringen har inlett en jordreform som baseras på marknadsekonomiska principer och som starkt påminner om tidigare jordreformer i Taiwan, Japan och Sydkorea. Storgodsägare som brukar sin jord får certifikat på detta och kommer inte att beröras av reformen. Jord som inte brukas beskattas dock med syfte att förmå storgodsägarna att antingen börja bruka den eller sälja den. Storgodsägare som lever ett bekvämt storstadsliv och som ser jordinnehav som en investering utan nämvärt intresse av att bruka den är ett gigantiskt problem i Venezuela liksom i övriga Latinamerika. Jordreformen kan kanske utpekas som den främsta orsaken till oppositionens kuppansträngningar (Carlos Ortega, bas för CTV-facket har gång på gång uppmanat militären att "ingripa", samma sak gäller bl a högertidningen El Nacional som kallar regeringsanhängarna "dräggen"). Men mera sant är kanske att det handlar om en generell rädsla för ett nytt politiskt läge där den traditionella oligarkin och med den lierade grupper (främst de priviligierade oljearbetarna som utgör mindre än 1% av arbetsstyrkan) förlorat sitt tidigare maktmonopol. Med en militärkupp skulle man kunna fortsätta de utrensningar av oppositionella som påbörjades under tvådagarsdiktaturen i april i fjol och som resulterade i att 50 regeringsanhängare avrättades. En militärkupp skulle vara den ideala metoden att med våld utrota demokratin i Venezuela - samtidigt som det ligger mycket i COHA:s (www.coha.org/) anmärkning att en sådan också skulle slå mot oppositionen eftersom militärdiktaturer har en vana att undertrycka hela det civila samhället.

Chavez styre har resulterat i en demokratisk medvetenhet som inte fanns tidigare. I "bolivarianska cirklar" studerar de fattiga konstitutionen, man har startat daghem, man organiserade massdemonstrationerna som störtade tvådagarsdiktaturen i april i fjol, man har drivit ut knarkliggor från fattiga barrios osv. Vidare har Plan Bolivar 2000 resulterat i ett nytt förhållningssätt mellan militären och de fattiga då de förra uppfattas som vänner efter att ha byggt Bolivarianska skolor (med 500 000 elever) byggt vägar, reparerat hus, återinsatt en folkvald president, byggt nya hus osv. Regeringen Chavez har byggt fler hus åt de fattiga än samtliga tidigare regeringar i landet. Och med eller utan Chavez som president kommer Venezuela inte att vara sig likt framöver - förutsatt att demokratin överlever.

På www.rprogreso.com/ kan man nu läsa intressanta analyser av läget i Venezuela, bl a av hur den framgånsgrika kampen mot opposionens sabotageansträngningar i landet stärkt nationalkänslan i Venezuela. Ett intressant exempel som anges är hur USA:s ambassadör ringde upp landets vicepresident och protesterade mot att regeringen nyttjat en advokat och en militär för få igång bolagets distribution igen (stoppad eftersom bolaget deltagit i strejken). Vicepresidenten påpekade kallt att bolaget brutit mot venezuelansk lag och att en ambassadör inte har rätt att tolka ett värdlands lagar - det kan bara landets egna domstolar göra. Han påpekade också att Venezuela är en suverän nation. Hur skulle USA behandla ett venezuelanskt bolag som bröt mot USA:s lagar? frågade vicepresidenten.

Det talas nu allmänt om en vänstervåg i Latinamerika. Men det vore fel att underskatta kontinentens många - ofta - kompetenta högerpolitiker. I Honduras har högerregeringen ett mycket ambitiöst program för att höja läskunnigheten (tyvärr saboterat av ett ständigt rabiat lärarfack) och man har modigt stärkt sina diplomatiska band och samarbete med Kuba (om läkare bl a som mer än halverat spädbarnsdödligheten i vissa regioner) - trots USA:s protester.

Alla länder i Amerika - utom USA - har uttalat sitt stöd för Venezuelas konstitution. För Latinamerikas del handlar det mycket om en vilja att försvara konstitutionellt styre, stärka regeringsdugligheten och regeringarnas möjligheter att stå upp mot fanatiska intressegrupper som försöker sabotera deras demokratiska arbete. Ingen regering i Latinamerika har intresse av att skattebojkotter mot lagliga regeringar, politiska strejker utförda av statsanställda, sabotage av statlig egendom och liknande djävulskap sprider sig

Latinamerika är sakta men säkert på väg ut ur USA:s järngrepp (USA är som Göran Greider påpekade i Metro nyligen alltför upptaget med Kriget mot terrorn för att orka med allt för mycket imperialism i Latinamerika). Och det kommer definitivt inte enbart att vara vänsterpolitikernas förtjänst.

Källor till ovanstående analys: http://www.panodi.com (Panorama de Maracaibo), http://www.rprogreso.com/ (Radio Progreso) , http://coha.org/ (Counsil on Hemispheric Affairs).

BJÖRN BLOMBERG