Vad gäller Chavez påstådda ruinering av Venezuela kan det vara värt att notera att landet - liksom Argentina - höll sig med en övervärderad valuta och tvingades ge upp försök att försvara denna mot spekulanter. Det har spätt på inflationen - vilket sänkt medelklassens reallöner - men med tanke på vad som hände i Argentina kan man fråga sig vad alternativet hade varit till att låta valutan flyta. Men: Återigen ett exempel på synpunkter som har svårt att nå ut i det klimat som privata medier skapat i landet.

Vad gäller de opinionsundersökningar som då och då åberopas så tror jag att de underskattar stödet för Chavez. Vad gäller opinionsundersökningar så är de kroniskt opålitliga i Latinamerika eftersom mutor används i alla sammanhang. Men en måttstock på maktförhållandena som säger en del är säkert de demonstrationer som försiggått för och emot regeringen (oppositionen den 11e varje månad - på kuppdagen - och regeringsannhängarna den 13e - dagen då kuppen upphävdes). Enligt samstämmiga bedömare har demonstrationerna varit ungefär lika stora.

Oavsett som vinner valen nästa år kommer problemen att fortsätta så länge privata medier fortsätter att manipulera nyhetsförmedlingen i stället för att uppmuntra till en nationell dialog och saklighet. På FOCAL:s månatliga nyhetsbrev (www.focal.ca/) kan man nu läsa om hur groteskt TV-kanalerna förvrider nyhetsförmedlingen. Oppositionens demonstrationer rapporteras med 5-6 timmars rapporter medan de regeringstrogna får mellan 5-6 minuter och en timme (FOCAL är en kanadensisk tankesmedja med fokus på Latinamerika). Enligt Gregory Wilpert, som bor i Venezuela, återger tidningarna alla uttalanden från oppositionen okritiskt och stort uppslaget samtidigt som regeringen får minimalt utrymme.

En slutsats från Venezuela är förmodligen att vänstern, om den ska kunna rubba eliternas och priviligierade gruppers maktställning, måste förmå att skapa allianser över blockgränserna och göra inbrytningar bland grupper som affärsmän, storjordägare som vill bruka jorden snarare att använda den för statussyften med flera. Den måste också höja bildningsnivån inom de underprivilegierade skikten och bekämpa primitiv militarism samtidigt som man måste verka för en allmän demokratisering av samhällslivet. Ingen enkel uppgift, även om utvecklingen i stora delar av Brasilien (särskilt i söder där feodalism och klientelism inte är lika dominerande som i nordost) inger visst hopp. Gutierres seger i Ecuador - trots sedvanliga röstköp och liknande - visar också på en förbättrad demokratisk medvetenhet, även om det finns mycket liten anledning till ett optimism i ett land som i snitt haft en president per år under senare år.

BJÖRN BLOMBERG