Pressen i Venezuela

Free Web Hosting Provider - Web Hosting - E-commerce - High Speed Internet - Free Web Page

NÄR PRESSEN GER SIG I KAST MED ATT STÖRTA EN REGERING

Av Ernesto Villegas Poljak

Författaren är en av Venezuelas ledande journalister. Som politisk reporter på den konservativa tidningen El Universal fick han det venezeualanska journalistpriset. Han lämnade tidningen efter att den stött den USA-stödda fascistiska militärkuppen i april i fjol - en kuppregim som dock bröt samman till följd av folkliga protester efter drygt ett dygn.

Utan att ha tillgång till några som helst bevis utom "anonyma vittnesmål"" publicerade en journalist vid en av Venezuelas största tidningar den märkliga historien om att en medlem i president Hugo Chavez politiska parti MVR och aktivist för mänskliga rättigheter också skulle vara medlem i en gerillagrupp. Gerillagruppen är den enda i världen som hittills enbart gjort sig känd genom grafitti. Mannen bodde i en grännstad nära Colombia. En månad efter tidningens "rapport" mördades just denne Chavezanhängare med fyra skott efter att just ha lämnat ett politiskt möte. Hans 6-åriga dotter räddades undan mördarna. Mannens sista gest i livet var att försöka skydda henne med sin egen kropp.

En radiojournalist vid en av de stora privata radiostationerna avslöjade i en intervju att för honom "gör vi journalsiter bara vad marknaden efterfrågar; huruvida det är bra eller dåligt vill jag inte säga. Domen kommer senare." Med imponerande uppriktighet visade han hur svårt han ahde att uppge fem skäl att vara stolt över att vara venezuelan. "Jag förmodar att amn inte har något annat val", klämde han till sist fram med.

USA:s ambassadör i Venezuela inbjöd journalsiter till ambassaden för att fira "Den internationella pressfrihetens dag". Tillställningen inleddes med ett tal av ambassadören där ahn uttryckte sin oro över hur det står till med pressfriheten i Venezuela. Om pressfriheten i hans eget land där denna frihet inskränkts avsevärt under förevändning av "kriget mot terrorismen" hade han intet att säga. Nästa inslag var en komiker som framförde en docka i militäruniform som skulle föreställa Venezuelas president. Komikern förlöjligade presidenten i det land där ambassadören är ackredideterad. Diplomaterna, utgivarna, radiojournalisterna, övriga journalister - med några få undantag - välkomnade detta inslag med skratt och applåder.

Ägarna av privata medier (med några få viktiga undantag, bl a ägaren av Panorama de Maracaibo - övers. anm.) deklararerade öppet sin medverkan i ""generalstrejken"" som sattes i verket i syfte att störta regeringen. Inför hela världen har de trasslat in sig å det grövsta i sina försak att förklara hur de ska kunna rapportera objektivt om den kampanj för att störta regeringen som de öppet säger att de stödjer. ""Ojearbetarna riskerar sina jobb, vi riskerar att få våra licenser indragna" förklarade chefen för en TV-station. De våldsamma aktionerna i samband med "strejken"; kidnappande av oljetankers, attacker mot infrastruktur i oljeindustrin, vägspärrar, brännandet av offentliga kommunikationsmedel och trakasserier framför hemmen till medlemmar i regeringen - allt detta rapporterades som normala civila protester. Gängen som tvingade affärsägare att stänga sina butiker benämndes i rapporteringen som ""strejkvakter". Oljechefer och marinofficerare som förhindrade oljeförsäljningen till privatpersoner behandlades som "hjältar". Nära dessa anstiftare av social oro lyckades orsaka gatuvåld tillskrev pressen detta de ""Bolivarianska cirklarana"" vilka man beskrev som "våldscirklar" eller ""terrorns cirklar". Om någon i oppositionen dödades så angavs detta tydligt redan i rubrikerna. Om det däremot var någon regeringsanhängare som dödades så nådde det aldrig rubrikerna, möjligen kunde det bli en notis. Undantag dock om man förtalade de dödade post mortem.

En grupp rebelliska officerare startade sin egen protest genom att blockera ett torg på den östra sidan av Caracas och förklarade området en "Befriad zon". Utöver att fördöma regeringen utnämnde de sig själva till landets nya militärledning och uppmanade resten av militären att göra uppror och störta den folkvalda regeringen. De aktiva militärerna i landet ställer sig apatiska inför dessa krav men en del venezuelander från välbärgade delar av staden kommer ut varje kväll för att visa sitt stöd för kuppansträngningarna som kamoufleras bakom krav på tidigarelagda val som inte är tillåtna enligt konstitutionen. Flera dygn går och det blir inget uppror från militären. Men som en sista suck tar en portugisisk medborgare ett gevär och skjuter flera människor som samlats vid Plazan. Han siktar aldrig på dem uppe på scenen där de militära rebellerna håller hus. Privata medier sänder händelsen live direkt från Plazan, döda kroppar visas om och om igen inför miljoner hem och bilderna omväxlas med en kör av rebelliska militärer och oppositionspolitiker som anklagar regeringen för det inträffade. "Chavez är en mördare"" skriker de. De privata TV-stationerna börjar köra med en svart sorgkant på sina utsändningar. Operationen blir en succé. Stora delar av oppositionen börjar tillämpa fanatism och intolerans som standardbeteende. I östra Caracas upprättar oppositionen en diktatur med stöd av delar av den lokala polisen. Privata medier censurerar kommunikeer från regeringens medlemmar och landets president. En privat TV-station visar en grynig video på Caracas Chavez-stödjande borgmästare stående i närheten av en man som påstås vara mannen som sköt vid Plazan. Senare kan regeringen visa att mannen som sköt anlände från Portugal efter att videon filmades vilket framgår av hans pass. Presidenten fördömer videon som ett montage men bestraffar på intet sätt TV-kanalen (att dra in licensen att sända hade varit en självklar åtgärd i vilken annan demokrati som helst - övers. anm.). TV-kanalen omnämner aldrig detta faktum.

I april i fjol störtades den folkvalde presidenten i en kupp. Chefen för arbetsgivarna utropade sig själv till ny president, avskaffade i ett penndrag landets konstitution och antog en diktators makt. Polisstyrkor påbörjar massiv repression, låter fängsla ministrar, kongressledamoter och regeringstjänstemän. Med få undantag stöder de privata medierna öppet kuppen. Den statliga TV-kanalen som vägrar stödja kuppen stängs med våld. "Här rullar vi inte tummarna, skräpkanal 8 har stängts" heter det från chefen för en privat TV-station. TV-ägarna beordrar "Noll Chavism på TV" och media beläggs med munkavle under de 47 timmar som Latinamerikas kortaste diktatur varar.

En journalsit som kritiserar flera onödiga dödsfall i samband med en TV-show som anordnats av en av de privata TV-kanalerna avskedas som straff för sin frispråkighet. Många journalsiter tvingas liksom honom föra en daglig kamp för att bevara sin integritet och värdighet. Men censur, trakasserier och avskedanden gör att de blir allt färre för var dag som går.

Tre döda hittas på en isolerad plats. De var soldater som följt med rebellofficerarna på plazan. Privata media anklagar med en gång regeringen för morden. Men en yngling som överlever attentatet kan avslöja sanningen. Mördaren var ombud för de rebelliska officerarna. Militärerna mördades för att de anklagats för att ha lämnat ut uppgifter till regeringen. När regeringen griper de skyldiga tystas händelsen ned av de privata medierna. Samtidigt exploderar två bomber i Caracas; en utanför Spaniens och en utanför Colombias ambassad. I vanlig ordning beskylls regeringen för dådet. Ytterligare en bomb exploderar på platsen för förhandlingar mellan regeringen och oppositionen under överinseende av OAS generalsekreterare. En sergeant som arresterats för morden avslöjar i förhör att den rebellofficerare som beordrade morden är samme man som organiserade de tre sprängattentaten. Denna version publiceras endast av två tidnignar i Venezuela. En tidning som klagat i 78 dagar på brist på resultat i polisens utredningar håller också tyst, de publicerar enbart uttalanden från advokaten som försvarar den anklagade rebellofficeraren. Vid detta stadium annonserar privata medier öppet sin nya slogan ""Selektivt sörjande", nej förlåt ""Aktivt sörjande" 1:a maj. TVå stora fackförbund, det gamla CTV och en nybildad genomför massdemonstrationer. En medlem i CTV dödas och omgående sätter de privata TV-statioenrna igång med det sörjandet. Svarta sorgkanter på TV-bilderna, hysteriska folkmassor som skiker ""Chavez är en mördare" osv. De mest skiftande versioner av vad som hänt presenteras av oppositionsföreträdare. Samtidigt vittnar en kameraman som bevittnade händelsen om vad som verkligen hände. Det var en diskussion mellan flera demonstranter som slutade med skottlossning. Kameramannen filmade mordet medan det hände men opposionsanhängare började slå honom, kallade honom "Chavist" och stal hans kamera med filmen som satt i. Baserat på hans vittnesmål griper polisen den misstänkte gärningsmannen. TV-kanalerna tar bort de svarta sorgkanterna och fallet glöms bort.

Under "generalstrejken" deltog de privata Tv-kanalerna aktivt i kampanjen för att störta regeringen. Bland annat användes sublimerade annonser. Korta snuttar påp bråkdelen av en sekund med utdrag från TV-reklam riktad mot regeringen. Sådan TV-reklam sänds oavbrutet och regeringen förknippas i propagandan med bilder på blodsutgjutelse och Hitler och Mussolini. Även under barnens teckande filmer avbryts regelbundet för detta slags våldspropaganda. På intet av detta reagerar staten med någon form av sanktioner.

En ex-korrespondent för CNN som rapporterade från april-kuppen avslöjar att en rebellofficerar avslöjade för honom dagen innan kuppen att civila skulle komma att dödas under den kommande kuppen. Han avslöjar också att militärofficerarnas officiella budskap där det talas om 6 döda civila spelades in i hans närvaro dagen inna kuppen. Efter att dens tatliga TV-kanalen rapporterat om hans vittnesmål tar han tillbaka det. En dag senare, efter att ha åkt på stryk i privata medier, framträder han tillsammans med oppositionens advokater och hävdar att ahns uttalanden bara var "spekulationer" och anklagar regeringen för dödsfallen. Pressen förlåter honom och prisar honom för att han glömt bort sitt vittnesmål.

Avslutningsvis: Kongressens kommission för "Vetenskap, teknologi och social kommunikation"" har nu antagit lagen om Socialt ansvarstagande för amssmedierna. Washington har redan uttryckt sitt bekymmer över lagen - den venezuealnska regeringens första åtgärd för att ta itu med med de privata mediernas aktiva ansträngningar att störta den folkvalda regeringen. i denna strid använder båda sidor sina vapen. De privata medierans hela makt som visat sig oförmögen att uppnå sina politiska syften men framgångsrik när det gäller att destabilisera och desinformera vissa sektorer i samhället gör idag sitt ytterata för att stoppa lagen. Regeringen beslutar sig för att ta konsekvenserna av sitt agerande - inkluderat en ny omgång internationella påtryckningar. De kan räkna med att de episoder jag här redogjort för kommer att tala till dess favör. Medierna själva hjälper med sitt uppträdande regeringen att vinna denna strid genom att ignorera den mest grundläggande tillgången för journalsiter över hela världen: deras trovärdighet.