Hugo, Onkel Ho och Onkel Sam
Av Curtis A White
Asia Times (nätupplagan)
26/8 2005
Efter ha vädjat om att USA:s regering ska låta mörda Venezuelas president Hugo Chavez i måndagsutsändningen f¨ån Christian Broadcast Network bad programledaren Pat Robertson om ursäkt och hävdade att han uttalat sig i frustration över att USA skulle ge efter för mannen som tror att USA är ute efter att mörda honom.
Robertsons hetska retorik tonades ned av US State Department som kallade hans uttalanden "olämpliga" och sa att alla tankar på aggression mot Chavez eller Venezuela är grundlösa. Trots sådana ursäkter från Robertson och försäkringar från USA vet de flesta att vad Robertson sa offentligt bara är vad en del USA sagt privat i frågan om Chavez avsättande.
Så frågan är då varför Robertson och de som delar hans synsätt är så frustrerade av Chavez? Är han frustrerad av Chavez försök att bygga jordbrukskooperativ genom att genomföra en jordreform? Eller är det Chavez översyn av alla avtal om råvaruutvinning för att kontrollera att Venezuela får rimlig betalning?
Vilka orsakerna än är så påminner allt detta om USA:s grundlösa frustration över Ho Chi Minh i Vietnam. USA var onödigt oraoade av sannolikheten av att få se en socialistisk ledare vinna demokratiskt hålda val i mitten av 50-talet.
Det var denna frustration som hindrade USA från att stödja Hos jordreformansträngningar som då var lika nödvändiga för Vietnam som de idag är för Venezuela. Denna frustration ledde till demoniseringen av Ho och av dennes anhängare. De blev en del av den fruktade "röda faran" och av dominoteorin - precis som Venezuela under Chavez blivit Latiamerikas främsta busstat enligt USA:s ledare.
Den felsynen på Ho hindrade USA från att hjälpa Vietnam med dess historiskt rotade oro över säkerhetsproblem med Kina, ett land som man utkämpat flera självständighetskrig med, säkerhetsfrågor som i själva verket gjorde ett samarbete vad gäller inrikes- och utrikespolitik mellan Kina och Vietnam högst osannolikt. På liknande sätt ser man det felaktigt som att Venezuela är på väg att följa samma revolutionärt sosialistiska väg som Kuba.
Sådana paralleller mellan Ho och Chavez - eller Castro för den delen- tycks
visa på att Robertsons frustration över den venezuelanske presidenten har
mycket lite med önskan om demokrati och social rättvisa att göra men desto
mera med att befrämja imperialism. Därför är den oro och frustration och
vildsinta retorik som idag riktas mot Chavez i Venezuela lika lite rotad i
verkligheten som den oro och frustration som förmådde USA att gå i krig mot
Ho Chi MInh och Nordvietnam.
Curtis A White är frialansjournalist bosatt i Endicott, New York
Tillbaka till förstasidan
